Varför ska man prata ? Jag har gjort mitt bästa det senaste året att prata med vänner o bekanta om allt. Sånt som är jobbigt osv, försökt fråga om hjälp, tagit deras råd och bara försökt vara allmänt öppen. el mindre stängd. However så har jag kommit fram till att det inte är jag. Jag blir bara förvirrad. För om man tänker på det... Så är mina problem, känslor och reflekteringar något som måste komma från mig. Men om jag pratar med alla om dem och får deras input så blir inte mina tankar mina längre eftersom jag då speglas av vad andra tycker och tänker. Jag har en förmåga att OM jag inte är riktigt säker på något, ändra mig efter vad andra tycker. Istället för att reflektera själv och bestämma mig först. Detsamma gäller att ta råd. Varför ska man ta andras råd ? De kan ju aldrig veta exakt hur din situation ser ut om de inte har levt den, dvs.. ditt liv. Så alla råd som man tar av andra är egentligen inte en själv och då kan jag förstå att människor blir förvirrade också. tex om du bråkar med någon och helt plötsligt säger eller gör personen något som är helt okaraktäristiskt, då vet man oftast att den har pratat med en tredje person och tagit ett råd som kanske inte alls är något som den skulle säga eller göra om bara ni två pratade om det. Hur ska man då förstå sig på varandra ? Går det då att lära känna någon ordentligt ? Går det då, att lära känna mig ?
