Catch and release

Känslor är sköra. Har inte haft så många sånna förut, eller..

De har inte fått komma ut eftersom jag valt att ha dem instängda.

Jag kan inte likna det med något annat än en fjärill i en glasburk. Den flyger runt där för att du satt den där, inte för att den vill. Den är inte fri, får för lite luft så försvagas den snabbt och utan luft så dör den. Förr eller senare.. det är oundvikligt. Den behöver frihet för att vara lycklig. Kanske flyger den iväg. Högst troligt faktiskt om den varit instängd för länge. Detsamma är det med relationer.. Om man hör av sig för ofta så har man dragit åt korken och relationen kvävs. Hör man av sig för sällan då glöms man bort. Och en kärleksrelation är ännu värre. Den bygger på frihet under ansvar och då måste man ha tillräckligt med förtroende för sig själv för att kunna lita på den andra. Bara om du slår sönder glasburken så kan fjärillen vara fri. Glas är vasst, och chansen är stor att man gör sig eller någon annan illa om man väl börjar tvivla på sigsjälv och försöker stänga in personer som man vill ha kvar. Man måste ha tillit och förtroende för sig själv för att låta relationer till andra växa.

”man bli inte mindre av att låta andra växa”

Men det kanske är det första steget att ta för att man ska kunna växa själv