Jag försöker anpasssa
mig. TILL ALLT. Och jag är så trött på det att jag vill kräkas.
Förut så brydde jag
mig inte så mycket om vad folk tyckte o tänkte.. eller de gjorde jag ju, men
inte så att det påverkade vem jag är och hur jag beter mig. Men sen började
alla berätta hur man ska bete sig och hur andra reagerar på det och ibland även
utgången av situationen. I min värld så lät mycket av det jag fick höra helt
fucked up. Men efter ett tag så började jag bete mig på det sätt som ”förväntades”
av andra. Och jag kände även att jag vet hur utgången av hur jag beter mig är.
Varför det blev så vet jag inte. Men det är som om andras fördomar plötsligt definierade
mig. Inte så som jag såg världen men utan så som andra trodde att jag såg den.
Och så började jag sakta men succesivt att sluta prata med folk. Vänner och
bekanta, för att jag inte visste vem jag var längre. Mina egna tankar och
föreställningar hur livet skulle vara hade plötsligt blivit min verklighet. De
är dumt. För allt handlar egentligen bara om fördomar. Som jag inte hade innan.
Men som blev planterade. Jag tror att folk som inte reflekterar över saker utan
bara kläcker ur sig dumma saker sätter frön i reflekterande personers hjärnor..
o sen börjar de gro.. Från och med nu.. när jag har kommit på mig själv med vad
jag håller på med så tänker jag sluta med de. Bara gå tillbaka till att vara
jag. Som jag var, det kanske är ett steg tillbaka.. men ibland måste man göra
det för att utvecklas. Och dessutom så mår jag mycket bättre av det.. annars
lever jag ändå bara efter andras regler.
Som i en bur byggd av
fördomar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar